Verksamhetsidé

Dansens Hus invigdes 1991 och verkar aktivt för att stärka den samtida dansens roll i Sverige. Förutom att visa dansföreställningar och liknande scenkonst arrangerar vi seminarier, föreläsningar, workshops och utställningar.

Våra två scener ligger i Folkets Hus vid Norra Bantorget i centrala Stockholm. Från Centralstationen är det ca tio minuters promenad. Under 2023-2024 renoveras hela huset och Dansens Hus bas finns då på Elverket på Östermalm.

20 år av ojämförbar rörelse

Tjugo år är inte gammalt för att vara en kulturinstitution, men för samtida dans är det en lång tid. De senaste decennierna har varit fyllda av innovation, radikala förändringar och utveckling. Dansens Hus har stått i centrum för allt detta och erbjudit publiken en exceptionell chans att vara en del av denna explosion av kreativ energi. Dansen har erkänts inte som bara ett kroppsligt uttryck, utan även som ett sätt att vinna kunskap, att undersöka och att skapa mening.

Sverige har ett sjudande dansliv, skapat av ett flertal orädda visionära människor som har förstått att även dans förtjänar och behöver sina egna institutioner. Vi ska vara evigt tacksamma för deras entusiasm och villkorslösa kärlek till dansen  – och Jan Zetterbergs kreativitet och envishet när han grundade Dansens Hus 1991.

Dansens Hus ska inte bara vara en sak, utan flera. Vi ska fortsätta att presentera varierad och förträfflig dans samt att aktivt försöka påverka villkoren för hur excellent konst kan skapas. Under de gångna tjugo åren har Dansens Hus presenterat samtida kompanier, artister och koreografer som har präglat de senaste decenniernas konstnärliga uttryck. Det är en imponerande lista med alla mått mätt; möjligheten att kunna se ett så brett utbud av dans har bidragit till uppgången av en dynamisk och innovativ danskultur.

Dansens Hus är både populärt och välbesökt – och likt all samtida konst även radikalt, nydanande och ständigt sökande efter sätt att uttrycka Nuet.  Det är ett privilegium att få följa konstnärerna – deras tankar, utforskningar och experimenterande –  och att få bli en del av scenkonstens artikulation. I slutändan handlar det om att komma till insikt om dagens verklighet, att handskas med osäkerhet och icke-vetande. Att acceptera detta som en del av vilka vi människor är idag. Vår publik har lärt sig att förvänta sig att bli överraskade, att lämna byggnaden förbluffade, intellektuellt och känslomässigt laddade och utmanade.

Alla har rätt till stor konst. Dansens Hus har dedikerat sig till att stärka det publika engagemanget genom skolföreställningar, festivaler, residensprogram, nätverkande och internationellt samarbete. Konst är måhända inte demokratisk, men den ska vara tillgänglig för alla. Dansen ska märkas överallt i samhället. Den har potentialen att förhandla, hela, trösta, utmana, förarga och utbilda. Dessutom har den ett inneboende värde som inte motsvaras av något annat.  Detta ”något” gör att vår publik återvänder gång på gång. För mig är den utsökta rörelsen, skakningen på huvudet, den utsträckta armen eller det enkla springandet, det som skapar den mest poetiska och intellektuella, den mest berörande och holistiska konstformen.

Dansens Hus handlar inte om åsikter eller smak.  Det handlar om att tillgång, utbud och dialog förvandlas till allmänt arvegods och blir en del av minnet av dans och av Dansens Hus historia. Detta minne bidrar till att öka publikens engagemang och att skapa en plats för verkande kraft och hopp – för alla.