Under 2023 skapar Dansens Hus plats för tekniska produktionsresidens. Sverigebaserad koreografer eller scenkonstnärer ges möjligheten att under tre veckor arbeta med sitt konstnärliga projekt med ett tekniskt team och befintlig scenteknik.
Tekniskt produktionsresidens på Dansens Hus
Under årets ansökningsperiod kom 49 bidrag in och tre har valts ut. Här presenteras de utvalda.
Johanssons pelargoner och dans
Verkligheten är rund ska bli en deltagarbaserad dansföreställning för de yngsta barnen på förskolan. Verket tar sin utgångspunkt i hur barn i åldern 1-3 år relaterar till sin omgivning och skapandeprocessen kommer att börja i mötet med målgruppen och ett utforskande av olika sätt att vara tillsammans. Verkligheten är rund vill bjuda in det sinnliga och låta det kroppsliga erfarandet ta plats. Ambitionen är att barnen ska äga stunden och ha företräde att befolka rummets centrum.
Aktörer i verket är dansaren Linnéa Sundling och musikern Brenda El Rayes, som kommer att använda rörelse och ljud som verktyg för att hålla rummet och facilitera stunden. Föreställningen skapas av koreograferna Karin Wiklund och Annica Styrke från Johanssons pelargoner och dans, i samarbete med scenografen Agnes Östergren som kommer att skapa ett rum som inbjuder till interaktion och möten mellan de som deltar i verket. Objekt i rummet kommer att fungera som relationsskapande bryggor mellan aktörer och publikdeltagare. I projektgruppen ingår också Mira Svanberg (ljusdesigner), Clara Bankefors (producent) och Anna Haglund (konstnärligt bollplank).
En viktig del av projektet är att blottlägga och ta hand om maktrelationerna mellan barn och vuxen, och mellan deltagande publik och upphovspersoner. Inspirerade av Jonna Bornemark kommer det att utforskas med hjälp av begreppet asymmetrisk etik, som bygger på erkännandet av vissa relationers obestridliga asymmetri. Bärande för en asymmetrisk etik är att den med mer makt måste vara bättre på att lyssna. I skapandet av Verkligheten är rund kommer det konstnärliga teamet att fördjupa sig i lyssnande och utforska hur aktörerna i verket kan förkroppsliga en asymmetrisk etik.
Om Johanssons pelargoner och dans
Johanssons pelargoner och dans är en scenkonstgrupp och en produktionsplattform med över 12 års erfarenhet av scenkonstnärligt och danspedagogiskt arbete med särskilt fokus på barn och unga. De skapar scenkonst där publiken görs delaktig och där fokus ligger på den kroppsliga erfarenheten hos de som deltar. De har bland annat skapat föreställningen Koreografin (2016), som spelat över 600 gånger och som blivit uttagen till Bibu 2018 samt Ice hot, Swedish Dance på Tanzmesse och Young Swedstage 2022. I relation till föreställningen drevs under tre år det metodutvecklande projektet Koreografin – interaktivitet, språk och interaktion där föreställningen översattes till 15 språk. I projektet utgavs också boken Antologi för en flerspråkig scenkonst (red. Haglund, Styrke & Wiklund 2020) – en samling nyskrivna texter om flerspråkighet, översättning, makt, identitet och deltagande scenkonst. Johanssons pelargoner och dans var 2021 års scenkonstresidenter vid Södertörns högskola. Verksamhetsledare för Johanssons pelargoner och dans är Annica Styrke och Karin Wiklund – koreografer, dansare och danspedagoger utbildade vid Dans- och Cirkushögskolan.
Anika Edström Kawaji och Robin Haghi
Things That Can Survive in Space är en föreställning för två publiker. En närvarande publik och en hypotetisk. Projektet tar avstamp i NASAs uppdrag Voyager (1977): ett försök att skapa intergalaktisk “flaskpost”. Ombord de två rymdsonder som NASA skickade iväg för att studera rymden bortom vårt solsystem placerades två gyllene LP-skivor. Skivorna innehåller en samling hälsningar på olika språk, musik, naturljud och fotografier. Ett försök att kapsla in olika uttryck för vår jordliga tillvaro, ifall att någon skulle komma i kontakt med sonderna på deras färd genom rymden. När vi hörde om detta uppdrag slogs vi av hur absurt det hela kändes. Samtidigt väcktes en nyfikenhet kring vad det innebär att skapa i relation till det okända.
I detta, vårt första egna verk, koreograferar vi med intentionen av att blotta oss själva inför kosmos. Vi försöker besvara frågorna:
Vad skulle vi skapa om vi visste att meddelandet hade en chans att komma i kontakt med en annan livsform?
Finns det någon gräns mellan fiktion och verklighet när man riktar sig till varelser som inte har någon tidigare upplevelse av vår mänskliga kontext?
Tillsammans med kompositören Markus B. Almqvist och ljusdesigner/scenograf Elias Ortiz vill bjuda in publiken till ett scenrum som tillfälligt byggts om till en slags hybrid mellan ett laboratorium och en inspelningsstudio. Föreställningen är ett experiment, ett försök att skicka danser till obestämd adress någonstans ute i universum.
Om Anika Edström Kawaji och Robin Haghi
Anika Edström Kawaji och Robin Haghi är dansare och koreografer från Stockholm. De har varit verksamma som danskonstnärer sedan deras studier på P.A.R.T.S. (Bryssel) och har tillsammans arbetat som dansare i kompaniet Rosas/Anne Teresa de Keersmaeker där de medverkade i ett flertal uppsättningar mellan 2016 och 2021. Individuellt har de även samarbetat med koreograferna: Robin Jonsson, Fieldworks/Yukiko Shinozaki & Heine Avdal, Salva Sanchis, Louis Nam Le Van Ho, Wee/Francesco Scavetta m.fl.
Kompani Giraff
Förteckning över några förluster baseras på en roman av Judith Schalansky och handlar om de ekon som historiska förluster lämnar efter sig, såsom havererade mänskliga projekt, försvunna böcker, utrotade djurarter eller sjunkna öar. Alla är de fragment av vilka vi konstruerar vårt arv och vårt minne. Föreställningen är ett utforskande av det förlorade och av historiska svallvågor i form av fantomsmärtor. I uppsättningen kommer en rad försvinnanden skapas och iscensättas genom samtida magi. Handlingen är metaforisk och gestaltas på många olika plan genom koreografi av dockor och objekt i samspel med cirkusartister och dockspelare. Musiken specialkomponeras och har en stor roll i föreställningens narrativa maskineri.
Om Kompani Giraff
Kompani Giraff är ett samtida svenskt cirkuskompani, verksamt sedan 2011, som skapar visuella och egenartade cirkusföreställningar med en passion för vardagens magi. Kompaniet gör uppfinningsrika föreställningar för en ung publik där samtida cirkus, magi och objektmanipulation möts i ett sceniskt universum som inte liknar något annat.
Quarto
QUARTO utgår i Moving Landscapes, ett platsspecifikt performanceverk, från en medvetet enkel, fysisk struktur – en tom volym och tredimensionell kub av aluminiumrör. Performanceduons intresse för kuben som ett performativt verktyg utvecklas i samverkan med kompletterande forskningslinjer. Dessa linjer tar itu med strukturens inneboende paradox: den konkreta materialiteten hos kubens skelettkonstruktion står i relation till hur rörelse utvecklas, och till den immateriella tomhet, som genom ett ljudmedium antyder en verklighet bestående av ett inre och ett yttre rum.
Om Quarto
QUARTO är en konstnärsduo som grundades 2003 av Anna Mesquita och Leandro Zappala, de bor och arbetar mittemellan två mycket skilda kulturer – Brasilien och Sverige. QUARTO ägnar sig åt en långvarig forskning tillsammans med konstnärer och forskare inom interdisciplinär konst, som involverar både teori och praktik. Engagerade i filosofiska frågor om maktrelationer och kroppens gränser, försöker de skapa tankar och subjektivitet genom en radikal, visuell och fysisk upplevelse. QUARTO turnerar nationellt och internationellt och har visat verk i över 15 länder. 2018 erhöll de Birgit-Cullberg stipendiet.
