Björn Säfsten

Snillrik matematik, existentiell marsch och nostalgiska intensiteter sätts i rörelse i koreografen Björn Säfstens nya verk för fyra dansare på Elverket.

Biljetter

Spelas på

Elverket, Linnégatan 69

Föreställningslängd

60 minuter

26 okt

19:00

27 okt

19:00

28 okt

15:00

Ur intrikata mönster av gående, vridningar och plötsliga stopp uppstår verket And so we’re gone och skapar en detaljerad och fascinerande rörelseväv. Genom formationer bildas geometrier, ritualer och vardaglighet där minnesbilder sprängs in, eller är de fantasier, intensiteter från ett liv levt och ett liv förlorat.

Björn Säfsten är tillbaka på Dansens Hus med ett helt nytt verk. Verket tar sin avstamp i ett upprepade mönster av gående, ett koreografiskt grepp angripet med humor, allvar, minnesbilder och en dos av fantasi. Relationen mellan tidens oändlighet och vår egen tidsbegränsade dödlighet har stått i centrum för processen. Hur stoppas vi av ett minne som attackerar oss plötsligt? Förstår vi tidens orubbliga frammarsch, på riktigt, eller kanske alltid för sent?

Björn Säfsten fortsätter utmana det abstrakta och konkreta i rörelsens innersta i ett verk som förhoppningsvis bara just du kommer knäcka hemligheten i.

Björn Säfsten är dansare och koreograf, ursprungligen från Umeå, baserad i Stockholm. Säfsten intresserar sig för skärningspunkten mellan rörelse och gest. Mellan de meningsbärande och meningsskapande aspekterna av en rörelse och det som utgör en rörelse fysiskt: rörelsens mekanik, dynamik och musikalitet.

Säfsten är intresserad av att utveckla metoder för såväl analys som produktion som adresserar båda dessa tillvägagångssätt, så att de kan korspollinera för att förändra logiken, eller tillvägagångssättet, som dikterar koreografins utveckling. I detta finner Säfsten ett utrymme för experimenterande – en plats där gester kan ändra innebörd och där kroppen och dess avläsningar utmanas. Säfsten strävar i sitt arbete efter att byta singularitet mot flerspråkighet. Flerspråkighet inkluderar humor, identifikation, transformation och kritik. Att studera kroppens förmåga att skapa symboler, bilder och situationer ser Säfsten som ett sätt att placera kroppen i en kulturell sfär, och att se på rörelsens konstruktion, mekanik och dynamik är ett intressant sätt att försöka utmana och utveckla kroppens möjligheter, samt att bearbeta sitt rörelsearv.

Säfstens arbete tar alltid sin utgångspunkt inom koreografiområdet men inkluderar en mängd olika medier som rörelse, text, ljud och sång. Verkens teman avgör de sceniska uttrycken. Till skillnad från i sin tidiga karriär, då han skapade verk utifrån olika filosofiska begrepp, kommer Säfstens aktuella teman ofta från hans egna erfarenheter och ämnen som är relevanta för hans eget liv. Inklusive Lost Night (2020), som handlar om förlust, sorg och lyssnande; I själva verket, skapat tillsammans med Anja Arnquist (2021), en pedagogisk föreställning om danskonsten; och det senaste verket And so we're gone (2023), som väcker existentiella frågor om livets pågående natur. Säfstens koreografier kännetecknas av den specificitet med vilken dansarna utför koreografin och den intensiva närvaro de befinner sig i. I samverkansskapande prioriteras olika slags närvaroproduktion, vilket Säfsten ständigt prövar nya metoder för. Upprepning är ett återkommande tema och ett intresse för allt han gör – i skapandet av nya fysiska praktiker och som ett dramaturgiskt redskap.

Föreställningarna leker med det förväntade, bygger upp situationer bara för att brytas ner, kommenteras eller förvandlas till något oväntat, ofta skapar det ett sinne för humor med ett underliggande mörker, en form av satir.