Within Practice Jeanine Durning och Shirley Harthey Ubilla 5 oktober 2024

Program

Samtalsprogram Dansens Hus Elverket

Lördag 5 oktober 13.00 – 16.00
I årets upplaga av Within Practice samlas festivalens tematiska samtal under en spekulativ eftermiddag på Dansens Hus Elverket.Dagen startar med en föreläsning av teoretikern Georg Döcker där han borrar ner sig i begreppet praktik och dess betydelse inom dansfältet. Med en kritisk blick ämnar han att spekulera kring vad praktik kan betyda inom dagens konstfält och de faror som lurar inom det.Eftermiddagen följs sedan av två panelsamtal där vi bjuder in framstående danskonstnärer att spekulera i olika tendenser som de ser inom dansfältet just nu. Vad säger vissa företeelser om vår samtid? Och vad kan vi vänta oss i framtiden?

Panelsamtalen modereras av koreografen och dansaren Eleanor Bauer och bland paneldeltagarna hittar vi konstnärer som: Philip Berlin, Mira Helenius, Freddy Houndekindo, Tove Salmgren, Stephen Thompson och BamBam Frost. Dessa samtal spelas in och kommer sändas som podd hos Dansens Hus.

Georg Döcker 

Georg forskar, undervisar och skriver om teater, dans och scenkonst. För närvarande doktorerar han vid University of Roehampton ("What Was 'Practice'? Performance Practice - Social Practice - Practice-as-Research", som finansieras av University of Roehampton och AHRC Techne Consortium) och genomför samtidigt ett post-doc-projekt vid Paris Lodron University of Salzburg ("Towards a Genealogy of Feminist Spectacle after Florentina Holzinger", som finansieras av OeAD:s Ernst Mach Grant).

"Jag tänker prata lite om den socioekonomiska motsättningen som denna specifika form, samtida dans (och samtidskonst i stort), kommit att behandla med hjälp av det levande begreppet "praktik". Inom dans och scenkonst har det blivit kutym att lyfta fram de kritiska och politiska frågorna kring "praktik", som ett sätt att avvisa en projekt- och produktdriven produktionslogik inom scenkonst, till förmån för en kontinuerlig process. Även om detta narrativ har sina förtjänster ur ett genealogiskt perspektiv, skulle jag vilja föreslå att "praktik" snarare är en del av en annan konflikt som handlar om samtida produktioners temporala och subjektiva dimensioner: eftersom kapital och överskottsproduktion bygger på en fiktiv logik om oändlighet (fullständigt frisläppt av den till synes oändliga tillgången till information), befinner sig "praktiken" i en tydligt processuell relation och navigerar genom olika former av processuella regimer. Det är det "dagliga" i "daglig praktik" som verkar vara nyckeln till att förstå hur "praktik" både är en parallell till och i förlängningen ett motstånd mot den kapitalistiska oändligheten (inklusive dess fascistiska effekter av rekursion), genom att i stället, med eftertryck, föreslå en "delad praktik”.

Shirley Harthey Ubilla 

Shirley Harthey Ubilla, 1986, är en chilensk-svensk performer och koreograf baserad i Estocolmo. Dens koreografiska arbete fokuserar på lesbiska begär, latinxidentitet, förvrängda maktstrukturer och queer verklighet. Som en icke-binär rasfierad butchflata är hen medveten om det faktum att kroppar betyder något, och detta tillsammans med teman som abjektion, överdrift, erotik och humor är återkommande i hens konstnärliga arbete.

Shirley är intresserad av att utforska mellanrummet; när något är på väg att förvandlas till något annat. Den tror att detta utrymme bär på potentialen att få oss att ifrågasätta vad gränser är och vad som händer när de är på väg att upplösas. En röd tråd i hens arbete har varit att söka och utveckla praktiker kopplade till motstånd med emancipatoriska möjligheter. Den strävar hela tiden efter att avkolonisera kön och Shirley har en stark övertygelse om att skapande av konst är ett bräckligt, häftigt och ett grymt sätt att navigera hur en lever i denna värld!

Vad innebär det att utforska motstånd på ett sätt som inkluderar både hyllning och helande? Kan man förkasta ett cistem av tankar som är förankrade i en eurocentrisk struktur? Genomgående för mitt arbete har varit att söka och utveckla praktiker som handlar om motstånd med emancipatoriska möjligheter. Som utgångspunkt har jag alltid använt mina egna erfarenheter som en nonbinary butch dyke of color. Mitt behov av att förkasta det eurocentriska perspektivet fick mig att göra saker som både var fysiskt och psykiskt utmattande.

Nu har jag ändrat riktning till en kontext som inkluderar self-care och healing. Inom min praktik innebär detta att mina förfäders tentakler fått möjlighet att bryta sig loss och trassla in sig i relationer som jag tidigare inte kände till. Deras förmåga att nå fram genom tid och rum kommer att forma min presentation.

Jeanine Durning

I över 25 år har Jeanine Durning, född 1967 i New York, utforskat kroppars förmåga att organisera sig och brottats med deras relation till tid, rum och plats genom koreografiska experiment, performance, praktikbaserad research, undervisning och mentorskap.

The New Yorker har beskrivit hennes performanceverk som både innehållande "potential för filosofiska insikter och en teatralisk katastrof". Sedan 2010 har Jeanine ägnat sig åt det pågående projektet nonstopping, som ligger till grund för hennes research. Vid återkommande tillfällen sedan 2010 har hon även framfört sin karaktäristiska solo inging (som bygger på hennes nonstop speaking practice), över hela Europa, USA och i Kanada. Jeanine har haft förmånen att samarbeta med flertalet koreografer, däribland Deborah Hay sedan 2005.

Hon har också varit verksam som performer, konsult, koreografisk assistent och coach. Mellan 2020 och 2023 var Jeanine repetitör för det Stockholmsbaserade samtida danskompaniet Cullberg, som framförde och turnerade verk av Deborah Hay och den svenska koreografen Alma Söderberg. Som pedagog, mentor/rådgivare och genom skapandet av sina koreografier har Jeanine har haft möjlighet att dela med sig av sina erfarenheter världen över.

Hennes senaste koreografiska samarbeten inkluderar Candoco Dance Company (London) i verket Last Shelter (2021), med Norrdans (Härnösand) i verket Everlasting – a new love (2023), samt med en grupp oberoende amerikanska performers i verket The Invitation Situation (2023/24). Under 2023 samarbetade Durning med författaren/redaktören Jenn Joy och designern Sherri Wasserman i ett bokprojekt, med stöd av MANCC och The Mellon Foundation, som fokuserade på Durnings praktik, nonstopping.

Med en väska i handen (eller något annat otympligt föremål) går jag in i ett rum som påminner, om andra rum jag besökt. Jag ställer en fråga i en riktning jag vanligtvis inte vill möta: var är jag och vart är jag på väg?

Speciellt utformat för Within Practice, försöker jag möta inbjudan om att medvetet avslöja praktiken samtidigt som jag är inne i och uppslukad av den, i det delade rummet i mötet med andra, samtidigt som jag ställer grundläggande frågor som: vad gör vi, var är vi, vart är vi på väg, vad sker när vi kommer dit, var befinner vi oss i förhållande till vad, vem, var, när och hur länge. Någonstans mellan att göra saker och att vara saker, mellan att hämta material från tidigare verk och att ta itu med nuet, kommer jag att pröva (med strävan efter detaljrikedom och precision, samtidigt som jag accepterar att det kanske inte kommer att hända) rörelsens hastighet, att tala, fatta beslut, störa, spåra, uppfatta, lokalisera, förändra, placera, svara, känna av, skapa mening, föreställa mig, lyssna, komponera, spekulera och att använda andra strategier för att skapa närvaro.

 “And when you speak to me like this,
I try to remember that the wood and cement walls
Of this room are being swept away now,
Molecule by molecule, in a slow and steady wind,
And nothing at all separates our bodies
From the vast emptiness expanding, and I know
We are sitting in our chairs
Discoursing in the middle of the blackness of space.”

– Pattiann Rogers, excerpt from Achieving Perspective