ccap IRRGÅNG 4-11 november 2023

Program

Inhägnad mellan osäkra väggar, ger dansaren upp sin närvaro och blir ett spöke. Lös i konturerna färdas hon mellan det som uppfattas verkligt och det som antas vara inbillat. Som om dansandet vore en bild att längta efter och fasa. Opålitliga bilder som förföljer oss, och vi dem. Dansen jag i hemlighet älskar. Tyst, oundviklig, omedelbar.

– Cristina Caprioli

IRRGÅNG

Efter flera års dansande i form av ryggradslös främling, obegripligt fågelskri, finfördelad dimma, milda trådar, luftburen fläck och aska i vind. Nu ställs sikten in på den dans som rör sig emot och förbi. I enkelriktad upprepbar gång. Bildligt talat och allegoriskt.

Dansen avstår sin kropp och gör sig till projicerad bana. Utan djup, tyngd och konturer närmar sig den inramningen för att därvid upplösas. Dans i enkelriktad ansats, i uppbruten takt, åter igen emot, genast förbi. Upprepade framträdanden utan ankomst. En spöklik dans. Rörelse i ordets verkliga mening.

Platsen finfördelar sig till en ofärdig labyrint vars vilseledande mönster bågar sig över och ifrån. Ojämn struktur oförmögen sin horisont. Systematisk inordning i rubbningens tjänst. Längs gångstigarna, målet ur sikte, endast passager som passerar det angivna. Förtröstan och bedrägeri. Dansen blir (en) koreografi.

DEADLOCK

Framed by the pending walls, the dancer gives up her body and turns into a ghost. With no depth, no weight, no contours, she travels between the tangible and the presumed. As if dancing were an image to crave and fear. Images that haunt us, and we them. The dancing I secretly love. Silent, unavoidable, immediate.

– Cristina Caprioli